Svar på frågorna

Anonym sa...
"Har du förändrats som person sen du fick barn, hur isåfall?
hur länge vill du vara mamma ledig?"
17 mars 2011 02:33


Nja, svårt att säga. Man har blivit mera mogen kanske sen man fick barn. Men jag är nog fortfarande samma Linn som jag var innan jag fick barn egentligen. Jag vill vara så länge som det bara går, men ekonomin kommer säkert nog att börja säga till sen när vårdstödet kommer och man har huslån. Men det beror åpå, sen beror det ju också givetvis åpå om man får något jobb också.


Anonym sa...
"En förlossningsberättelse, eller dina tankar överlag om förlossningen vore intressant.
/ En som försöker bli gravid.."

Kan skriva förlossnings-berättelse. Det började med att jag for på vanligt besök till rådgivningen (som även blev det sista) jag hade gått upp över 3 kg på en vecka, och jag var så otrolit svälld, så då trodde hon från rådg. att det var inte bara jag som var stor, utan även barnet. Så hon ringde till mödrapolik. Så tisdagen den 12.10 så det blev ultra, där uppskattade dom honom till 4500 gr + - 500 gr. Alltså, stort barn. Dom funderade även på kejsarsnitt också en tur, ifall han skulle vara så stor som dom trodde ifall jag skulle gå över tiden. Under läkarbesöket konstaterade dom att jag var öppen 2 cm och att jag skulle komma tillbaks nästa dag för igångsättning. (eller så var jag till läkaren måndagen 11.10 minns inte riktit) Jag började blöda smått efter läkarbesöket och fick sammandragningar, men inget hände. Onsdagen den 13.10 klockan 8 kom jag in till BB för igångsättning. Fick första pillret en 9 tiden på morgonen, jag tänkte hela tiden på vad folk hade sagt åt mig, att jag inte ska tro att det kommer att hända på di första försöken. Jag och Robin gick i trapporna av och an och försökte få igång det. Klockan 13 fick jag andra pillret och Robin bestämde sig för att ändå fara till jobbet (han hade kvällsskift)

Jag gick åpå i trapporna för mig själv, gungade gungstol, gick till vårt rum då slemmproppen for, sen for lite av vattnet. Det blev undersökning och jag hade öppnast lite till, men hade fortfarande inga värkar. Några minuter senare ringde jag till Robin (14:20 ungefär) och sa att han skulle komma dit, att nu börjar det ta riktit sjukt! Jag ringde på klockan och bad om att få nånting mot värkarna för jag kunde inte ligga, inte gå, och inte sitta, jag provade med en varm dusch, men det hjälpte inte. Robin kom dit en stund efter att jag hade ringt. Då var jag öppen 5 cm och dom tyckte att det gick undan. Jag fick byta om till sjukhuskläder och det var dags att flytta oss över till FL salen. Jag kunde gå dit själv, men pausade några gånger för att andas.

Jag fick börja med lustgas vilket hjälpte mig att andas, att jag kunde fokusera på andase. Jag hade en praktikant med mig som var helt underbar och som jag faktiskt kände mig trygg med. Robin hjälpte mig att minnas att andas, andades med mig, matade i mig trip och vatten, osv. Sen blev det tal om iaf jag ville ha epidural. Jag sade nej, och skulle få en annan spruta, men dom kunde inte säga säkert att det skulle hjälpa, och att jag kunde inte få nån epidural sen några timmar efteråt. Jag talade med Robin en stund (för jag var skit nervös för Epiduralen) men han frågade mig om jag är riktit säker på att jag inte vill ha, så jag bestämde mig för att likväl ta det. Då kom läkaren upp och gav mig epiduralen, tog inte alls sjukt, var nog bara så nervös för det. Jag var i himmelriket! I något skede tog dom hål på hinnorna, men jag minns inte när. Sen började jag inte känna av några sammandragningar, så dom fick ge mig dropp för att jag skulle börja känna av dem. Fick sen i något skede också mera epidural, men det hjälpte inte.

Alex hade bra hjärtljud hela tiden, men dom lag nu minns jag inte vad det heter, men nå sladdar på hans huvud, som skulle mäta hjärtljuden då.

Sen fick jag enorma smärtor och det var dags för krystningsskedet. Dom var så täta, för dom säger att när dom lägger igång en så kan det bli ganska "våldsamt"

45 minuter krystande, och "tjat" utav Robin och barnmorskorna, (hah!) för jag försökte ta mig ur sängen, skulle tydligen promt under sängen under krystnings-skedet (don't ask me why!) men sen kom han äntligen ut. Vilket ögonblick! Man glömmer aldrig, och dendär känslan! Några minuter senare krystade jag ut moderkakan.

Han var lite blå när han kom ut, händerna och fötterna. Så hans poäng var 9/9/10
Klockan 20:55 är hans födelsetid.

Sprack int nästan nå, dom sade att dom trodde att dom skulle få brodera riktit, men fick endast 3 skönhets stygn (till först tänkte dom inte sy nå alls) skulle ha spruckit mera om jag inte skulle ha gjort som dom sa. När jag ska krysta, när jag inte ska krysta.

Dom tyckte att det gick otrolit snabbt med tanke på att jag var förstföderska, och att jag blev igångsatt.

Han föddes 2 veckor för tidigt, och hamnade under lampan då han blev gul, men annars frisk och bra! Han var 51,5 cm lång och vägde 3880 gr! Det hela tog 7 timmar och 12 minuter.

Allting gick bra. Och mina tankar kring förlossningen vet jag int riktit. Had int så myki tankar egentligen före jag sko och föd, jag tänkte att jag tar det som det kommer så man inte blir "besviken" sen ifall det skulle ha varit nått. Nu efteråt tänker jag bara vilken resa det var! :)

Hoppas att ni får ett plus och att det lyckas för er! Stort lycka till! :)



17 mars 2011 07:16
"cami sa...
ja fösöka no fråg förra frågestunden att om ni ska gift er? :) isåfall, hurudant bröllop sku ni vila ha å vart sku ni fa på bröllopsresa? :)"

Okej, måst ha skett nå missförstånd, för det kom aldrig upp på blogg.se! :) Men nu ska jag ge dig ett svar. Jag vet faktiskt int om jag vill gifta mig. Det blir 6 år för mig och Robin nu i sommar, vi är int ens förlovade. Varför jag int vet om jag vill gift mig, det är inte det att jag inte vill gifta mig med Robin, jag vet att jag vill vara med honom, att det är han jag ska vara med. Men jag kanske int bara är dendär "giftas typen"? Ifall att vi gifter oss, så skulle jag kunna tänk mig ett strand bröllop, eller i kyrkan. Bröllopsresan skulle nog bli till Italien eller kanske Cypern? :)


17 mars 2011 13:06
"Fredrika sa...
Va vill du börja jobba med sen när de blir så dags? :)"

Det är nog svårt att säg egentligen, det beror nog helt åpå VAR jag får nå arbete. :)


17 mars 2011 14:22
"Anonym sa...
Har du varit med barn förut? Hur många barn vill du ha?"

Ja, jag har varit med barn förut, men det blev en abort. Sommaren 2009. Det är något jag fortfarande mår dåligt över, och något jag aldrig skulle göra om. Det var helt enkelt inte planerat, och under den tiden var jag inte ilag med Robin. Jag vet att jag gjorde rätt val, men det tog otroligt hårt på mig och det är något jag tänker på jätte ofta. Det var absolut ingen lätt abort, läkaren var ett stort rövhål och jag fick ligga in på sjukhus flera dagar och det blev skrapning. Det var en väldigt tuff tid för mig.

Jag och Robin vill ha 3 barn :)


18 mars 2011 02:41
"Anonym sa...
Vad jobbar din sambo med? :)"

Han jobbar på en foderfabrik som heter Feedex. :)


18 mars 2011 10:40
"Anonym sa...

Hur länge har du tänkt stanna hemma efter mammledigheten tar slut?
20 mars 2011 03:06"

Som jag svarade tidigare på nästan samma fråga, så beror det helt på hur ekonomin börjar se ut. Mammapenningen tar ju slut i höst, så får se efter det. :)


Anonym sa...
"Vad har du för framtidsplaner, med tanke på utbildning & jobb, vill du studera vidare eller börja jobba?"
17 mars 2011 12:25

På ett sätt skulle jag vilja börja studera, men har ingen ork för det nu så det kanske blir om några år om jag vill då. Har inget läs huvud, och har aldrig trivst i skola, men man vet ju aldrig! Vill hitta ett jobb som jag sen trivs med och ha bra lön! ;b

"heini sa...
Sulla oli kiireinen päivä, oli pakkaamista, neuvolaa ja mammatreffejä, mutta ihanaa, että sait huilata! On aivan eri lähteä reissuun, kun mukana on pieni, tosiaan paljon enemmän mietittävää ja pakattavaa, ja pienet tarvii aina paljon enemmän mukaan, kun aikuiset. :)

Toivottavasti teillä on oikeen ihana ja rentouttava miniloma! Pienen tauon jälkeen jaksaa taas arkea aivan eritavalla, ja pienen loman jälkeen jaksaa taas pitkään. Arki tuntuu suorastaan ihanalta loman jälkeen, sillä vaikka loma rentouttaa, niin se on tavallaan myös "rankkaa", kun mukana on pieni.

Hmm... Sitten mä oon yrittänyt pari päivää miettiä jotain kysymystä, vaikea keksiä... Kerro joku tulevaisuuden haave!? :)

Haleja!
-Heini-"
18 mars 2011 07:10

Tack, vi had en jätte rolig resa med så bra sällskap! Tyvärr blev ju Alex sjuk så de va ju lite mindre roligt! =/

Mina drömmar om framtiden, hmm.. Hitta något jobb som jag trivs med, skaffa fler barn (men det ska nog först vara om 3 år ungefär!) Men helst av allt skulle jag vilja stanna hemma med Alex en bra tid, och börja arbeta sen i något skede. Får faktiskt lite panik när jag tänker på jobb. Är inte alls redo för det sen i höst ifall det blir så. Men det får man ju som skrivet se då. Svårt att säga vad mina drömmar egentligen är.. Men sådär långt kan jag svara på det nu! :)


"Kan du visa bilder från ert hus? :)
Av Anonym på Frågestund kl. 10:14"

Det kan jag göra, men vi ska nu börja laga om lite, men visst kan jag lägg in före och efter bilder! :) Hinner inte idag, men nästa vecka ska det nog fixas! :)


"Hur var din barndom? Vilka/hurudana vänner? Var bodde du, trivdes du i skolan? Har du gått ner dina "gravidkilon" elr hade du några, är det nått du tänker på? :)
Av Anonym på Frågestund kl. 10:13"

Jag är nöjd över min barndom. När mamma och pappa fortfarande var ilag så for vi varje sommar och bodde på villan, det var absolut det bästa! Men sen skildes dom (minns int hur gammal jag var, kanske 10-11 år?) Tonåren var kämpigt! Vid 13-års ålder fick jag ätstörningar, talade med psykolog, kämpade med vikten, mådde annars rätt dåligt, var extremt skoltrött osv. (så nej, jag trivdes inte i skolan! Blev väldigt mycket skolkande) Men sen började jag ju umgås med Robin när jag var 15, fyllde 16, då ändrades mitt liv. Vi bodde som små vid Björnviken i Jeppis, sen efter skilsmässan flyttade vi med mamma till stan, och bodde varannan helg med pappa som också bodde istan.

Har förlorat några vänner men har fått många nya. Jag har världens bästa vänner och är tacksam över att jag har dem!

Har gått ner mina 27 (!!) graviditets kilon. Men jo jag tänker på vikten varje dag! Från och med imorgon börjar jag på diet! Är trött på allt som hänger, nu ska det bort! :)